Lite allmänt om rasen;

Staffordshire Bull Terriern är en släthårig välbalanserad hund som äger stor styrka i förhållande till sin storlek. Det är en intelligent och mycket tillgiven och vänlig hund som tack vare sitt goda kynne är oöverträffad tillsammans med barn. Något som är vida omvittnat. I sitt hemland England kallas den också just därför för 'the Nanny Dog'. Det är en mycket positiv hund med stor anpassningsförmåga, glad och pigg med en vänlig inställning till sin omvärld.

                                       Tercha's Big Barney

Staffordshire Bull Terriern är sprungen ur gamla tiders bulldog som korsats med olika typer av terrier. Den har en lång historia men erkändes som en egen (sällskapshund-) ras först 1935. Namnet Staffordshire Bull Terrier har den fått efter sina hemtrakter i England. Denna stora hund i sitt lilla format 'upptäcktes' och är idag en av de populäraste sällskapshundarna i England och på Cruft's utställning toppade den med antal anmälningar i terriergruppen 1983.

Staffordshire Bull Terrier fick en blygsam start i Sverige och 1963 registrerades den första  hunden, en engelsk import, hos SKK. Enstaka importer följde med några kullar ifrån dessa. Antal registrerade valpar visar de senaste åren på en stadig ökning och det är glädjande att allt fler upptäcker den mångsidiga charmerande älskvärda familjemedlem och trogna livskamrat som ryms i en Staffordshire Bull Terrier.

Lite historia...

Liksom hos så många andra raser är det verkliga ursprunget höljt i dunkel. Vad man dock vet är att den gamla bulldoggen varit ansvarig för en stor del av utseendet. Även Old English White Terrier har haft sin roll, troligtvis är också Old English Terrier väl representerad i grundstommen till dagens Staffordshire Bull Terrier. De kallade rasen bulldogterrier eller bull-and-terrier som senare blev Bullterrier(1887). 

I grevskapet Staffordshire höll man dock fast på den gamla varianten och en grupp framstående uppfödare av 'Black Country Staffordshire' började runt 1934 diskutera möjligheterna kring att bilda en klubb med syftet att främja och bevaka rasens utveckling. En av de drivande i denna rörelse var Joe Dunn som också kom att bli klubbens förste sekreterare. Klubbens högkvarter förlades till Old Gross Gun Hotel i Cradley där Joe Mallen var värdshusvärd och vars hundar också kom att påverka rasens utveckling. Jack Barnard, uppfödare av Stafford och Bullmastiff blev klubbens president och till ordförande utsågs Matt Weaver. Det officiella bildandet av klubben är daterat till maj 1935. Namnet Staffordshire Bull Terrier fick rasen efter sin huvudsakliga hemvist;  grevskapet Staffordshire i England.

En panel av uppfödarpionjärer och sin tids experter lär inte haft en allt för enkel uppgift i att skriva ner en rasstandard med hundar i allt ifrån distinkt terriertyp i 10 kg klassen till utpräglad bulldogstyp i 27 kg klassen -och dessa hundars ägare som hävdade att just deras hunds typ var 'den rätta'! Efter mycket diskuterande, jämförande, vägande och beaktande valde man till slut ut två hundar som fick stå som modell för uppgiften att sammanställa en rasstandard; Harry Pegg's Fearless Joe (röd-gulbrun) och Mrs.J. Shaw's Jim the Dandy (mörkbrindle). Den ursprungliga rasstandarden blev till slut antagen i juni 1935.

Samma år höll klubben sin första utställning den 17 augusti utanför Cradley Heath Conservative Club. Domare H N Beilby gav BIS till Jim the Dandy i en skara på över 60 deltagare. Antalet registrerade hundar ökade så stadigt att det i mitten på 1938 fanns ett tillräckligt underlag för att få dela ut 'challenge certificate' på Birmingham National Ch Show. Domare Arthur Demaine  gav CC till Vindictive Monty och Lady Eve. Rasen fick sina första champions under domare A W Fullwood på Bath Ch Show i Joe Mallen's Gentleman Jim och Joe Dunn's Lady Eve,  två brindle pied. Rasen spred sig till Londonområdet och den andra rasklubben bildades; Southern Counties STBC. Ett bildande som var nog så inspirerat av införandet av klasser för rasen på Cruft's 1936, med Joe Dunn som domare. Filmstjärnan Tom Walls, han som alltid hade en Staffordshire Bull Terrier med i sina filmer, blev Southern Clubs ordförande och hans Looe kennel hade en stark ställning under dessa tidiga år. Efter andra världskriget blomstrade intresset ånyo upp för rasen och det är onekligen en av Englands populäraste hundar idag med en kvarts miljon Staffordshire Bull Terrier ägare.

Lite svensk historia...

Det var som sagt en blygsam start för rasen i Sverige. 1963 importerade Patrik Häggström i Göteborg en hane (brindle m vita tecken) ifrån Birminghamtrakterna; Rivor Rich Major Jake och han blev den förste registrerade Staffordshire Bull Terriern i landet. Tråkigt nog gick inte 'Jake' i aveln men han följdes av fler enstaka importer och dessa fick ett fåtal kullar. 1968 köpte Sigvard Olsson tiken Aurastaff Lady Aminta ifrån Finland. Med henne grundade han kennel Sunstaffs, hon parades med en piedhane vid namn Bringarry Constellation vilket gav utmärkta hundar att arbeta vidare med. Bland många framgångar kan t ex seger i Avelsgrupp finalen i Sandviken, aug 1991 nämnas med tiken Jarramillos Bloomingdale. En placering som aldrig tidigare tilldetats rasen i Sverige. 

                                           Jarramillos Bloomingdale                                            

Staffordshire Bull Terriern är ingalunda en ras som bara hör hemma i utställningsringarna, utan den finns även representerad inom såväl lydnad, agility och som utbildad räddningshund. Bland andra kan nämnas Such Slch Battlecry's Ice And Fire  och SAgCh Tess (uppf C&M Högberg) . Tess deltog tillsammans med Svenska VM-landslaget vid VM i Agility i Helsingfors, Finland, okt 2000. Viltspårträning och Flyball är också aktiviteter som kan passa en Staffordshire Bull Terrier. Den gör sig även utmärkt väl 'bara hemma i soffan' och stortrivs verkligen med att pyssla, stöka och måna om tillsammans med sina familjemedlemmar -särskilt de allra yngsta! Vill man ha en hund som vaktar slott och koja med livet som insats bör man nog se sig om efter en annan ras... 

            Cradbury Flash Philippa                             Sunstaffs Ben Hur

Till den blivande ägaren...

Alla de egenskaper som gör en Staffordshire Bull Terrier till en så härlig allround hund gör den inte alltid så lämplig för den oerfarne hundägaren. Den har terriertemperament och som förstagångsägare skall man känna till att den fordrar en viss pondus och ett starkt och tydligt ledarskap av sin ägare. Detta får och skall absolut  i n t e  förväxlas med s.k. militärisk diciplin eftersom det omedelbart har motsatt effekt på en Staffordshire Bull Terrier!                                En Staffordshire Bull Terrier utmärks av ett stabilt lynne, intelligens, tillgivenhet, mod, styrka -och en stor portion tolerans gentemot andra hundar, vilket gör det helt oförsvarbart  att som ägare försätta den i en sådan position att den måste svara på en provokation eller hamna i slagsmål. Den är oerhört lyhörd för sin ägare, sitt 'tuffa yttre' till trots, och växer med kärlek, tålamod och en konsekvent fostran upp till en oslagbart bussig och behändig liten hund. En oersättlig livskamrat och till fröjd för sin omgivning. 

                                         Sweet Mary Sunstaff

Rasen växer långsamt och man bör succesivt öka på den unga hundens motion. Den första tiden räcker leken ute gott och väl eftersom de är så livliga. En Staffordshire Bull Terrier mår bara bra av lite 'hjärngymnastik' varje dag. De älskar att åtnjuta publikens jubel när de hittat vanten eller legat plats en stund...                       

Med sin korta släta päls är det en väldigt lättskött hund som inte tar många minuter dagligen att se över. Ingen trimning behövs och inträffar inget 'spännande' blir det inte många schampoobad om året heller. Regn och rusk är det inte många som står ut i men ser man bara till att de blir omsorgsfullt frotterade efteråt är man som ägare snabbt förlåten en sådan promenad!                Vad och hur mycket en Staffordshire Bull Terrier äter är väldigt individuellt, rasen har lite lätt att lägga på sig något kilo för mycket, men ett riktmärke kan vara en kostnad på runt 200 kronor per månad. Sedan tillkommer kostnader för försäkringar; hunden bör ha en egen veterinärvårdsförsäkring. Och som ägare kan det vara bra att se över huruvida ansvarsdelen i hemförsäkringen täcker upp, utifall lilla juvelen en dag får för sig att gräva upp grannens importerade och tillika prisbelönta orkidéer.

Demodex och Furunkulos har konstaterats på en del hundar men rasen förknippas inte med några rasspecifika sjukdomar och ingår inte i något av SKK:s Hälsoprogram. I rasens hemland England ser man mycket allvarligt på ögonsjukdomarna ärftlig katarakt och persisterande hyperplastisk primär vitreus. De är ännu relativt ovanliga i rasen men de är fatala för hunden då de leder till blindhet.  Den neurologiska sjukdomen L-2-HGA bör också tas på största allvar då den innebär ett oerhört lidande för hunden, allt som oftast med dödlig utgång. Man gör enkelt en DNA-test med blodprov och det finns egentligen ingen anledning att i avel använda andra föräldradjur än de som är testade 'CLEAR'; alltså att de ej nedärver sjukdomen. En hund som är testad 'AFFECTED' kommer dessvärre att utveckla sjukdomen förr eller senare.  En hund som är testad som 'CARRIER' kan dock som bärare leva ett fullgott liv utan att själv utveckla sjukdomen.                                                                                                              

I Sverige registrerades...

1990     39 hundar           1995     116 hundar          1998     121 hundar                                                                                                            

       ©All Pictures Are Published With Kind Permission. All Rights Reserved.